En grön jul med svarta rivaler
Dan före dopparedan började med att den svarta Labradorhannen strök förbi reviret i gryningen. En provokation som möttes med djupaste morrningar och ilska skall stående på bakbenen. Sandeman förklarade efteråt att han bara önskat labradoren God Jul! Vi tvivlar lite…
Julafton började på värsta tänkbara sätt. En stor svart schäferhanne sätter sig precis utanför Sandemans favoritfönster och lägger en stor hög. Den här gången var både morrningar och skall av en helt annat dignitet.
Sandeman förklarade efteråt att det inte var läge för några julhälsningar. Detta var droppen, eller snarare den existensiella högen, som betydde att det var dags att säga ifrån. Nu gällde klarspråk för att få den förbaskade schäfern att inse att detta är inte är den julklapp en revirhävdande terrier har sett fram emot hela hösten.
Han lugnade sig först när han fick en av julbordets köttbullar för tidigt levererad.
Så kom juldagen och värsta rivalen var ute och rastade tassarna…
Tuff julhelg. Juldagen började med att den svarta tyska jaktterrierpojken knatade förbi reviret med sin matte. Nya morrningar och skall.
Jag bara hejade på, log Sandeman innan han gav sig ut på dagens agility-runda bland nedblåsta träd.
