Gäss, räv och hund
Det var den där vårmorgonen då jag skulle fotografera grågässen som precis lämnat boet med en svans av nykläckta ungar. Jag kröp, eller till och med ålade, över ett fält mot en kulle med ekar för att komma nära gässen utan att bli upptäckt.
Vid min sida kröp Sandeman mycket medveten om situationen och med en hög motivation vad gäller at smyga på gäss. Vi närmade oss kullen och snart nog skulle jag kunna lyfta kameran och huvudet för att kunna ta några bilder innan gässen skulle försvinna in i vassen.
Sandeman var kopplad till mitt bälte och hade begränsat spelrum. Hans uppmärksamhet var på mig och mot sjön där vi hörde ljudet av några knipor som landade på sjön.
Plötsligt ser jag några röda öron till vänster om mig. Jag inser att en räv smyger på samma gäss som de vi smyger på. Räven är bara andra sidan en ås på fältet. Jag hinner inte mer än ta tag i kameran och sträcka mig efter kopplet, som jag inte når, förrän Sandeman flyger över mig i en fullständigt tyst attack mot räven. Han är ju 50% foxterrier.
Räven rusar norrut, jag rullar runt, gässen försvinner in i vassen och Sandeman hänger i kopplet.
Efteråt ser han på mig med sina mörkbruna ögon. Han lutar huvudet lite åt sidan, som om han vill försäkra sig om att jag inte är arg för att han förstörde mitt motiv. Eller kanske för att han försöker få mig att förstå att det är rävar vi ska jaga och inte gäss.
Vad vet jag? Han är i alla fall en klok hund med mycket jaktinstinkt och en enorm lust till spännande äventyr.