Bara veckor efter att boken var klar och vi alla samlades över den på Galleri Malou i Mörbylånga nås vi av beskedet att Nina Södergren och Rubina gått bort med bara några dagars mellanrum. Både Nina och Rubina har betytt mycket för oss under arbetet med boken.
Ord av Tina:
Vi träffades i Nässjö 2008. Du läste din poesi, jag läste min. Efteråt tog vi följe till stan och vi märkte snabbt att vi hade blivit så glada i varandra. Din poesi är älskad av många, du var också älskad av många, av mig också. Du bjöd in, berättade om Öland och hundarna, din dotter och din son, båda konstnärer.
Det var så det började. 7 år. 7 år av regelbundna träffar, tankeutbyten, några vackra telefonsamtal. Härliga, oförglömliga strandminnen tillsammans med hundarna och din dotter Maria.
Jag saknar dig Nina. Men jag vet att du är med. Jag kommer att fortsätta prata med dig. Jag kommer att läsa din poesi igen, kanske på ett annat sätt, vilket vet jag inte än. Nina, du var en magnetisk, glödande själ, du brann för dikten och livet. Tack, Nina. Du är en förebild. Förevigad är du nu i vår bok Liv med hund. I bild och text och för alltid i minnet.
Ord av Stefan:
Nina, vilken inspiration att fått träffa dig och Rubina. Din glöd för det skrivna ordet. Din kärlek till boken, till hunden och till livet. Det känns sorgligt att veta att du lämnat oss, men glädjen att få arbeta med dig och Rubina finns där för alltid.
Jag önskar er en fantastisk resa, hand i tass, när ni nu ger er iväg in i en annan dimension båda två.
